Tyvärr så är fortfarande i väldigt många fall focus inställt på kvinnan som sexobjekt i första hand,
i andra hand medmänniska... Även om männen förnekar det tills de blir blåa i fejset;*)
Vi kvinnor gör det inte heller lättare för männen, genom att spela på vår kvinnlighet..vår fysiska svaghet...osv... De allra flesta 'normala' män ser dock inte ner på kvinnan, men jag tror ändå att det fortfarande i detta s.k. upplysta samhälle finns kvar en tendens till att objektifiera kvinnan att vara 'bytet' liksom...och det är ju iofs. rätt naturligt, om man är riktigt ärlig, det är på nåt sätt så uträknat här i livet, att det finns både jägare och byte i de flesta situationer. Även om vi kvinnor numera ofta vill ha den omvända rollen i livets spel, så tillhör inte jag den kategorien riktigt fullt ut, jag vill vara medmänniska i första hand, i andra hand byte...många män tror jag också hellre är bytet...hihi..
Jag kommer snart hit jag också...
SvaraRaderaKram Gunilla
"It's a heart-ace" :)
SvaraRaderaMen det är väl egentligen den instinktiva delen av
däggdjurens beteende. Vi kvinnor vill bli åtrådda
och gör oss till för att bli det. Det är väl bara
så att fel "djurhanne" också dras till oss.
Reproduktion är ursprungsidén :D
Ser att fler tappat tålamodet :(
Kramelikramkram
Gunilla..du är välkommen, passagen är bara s***...här behöver man inte hetsa upp sig för några stuligheter..
SvaraRaderaKram.
MissiZ...visst är det egentligen rätt så naturligt...fast ärligt sagt så har jag varit tvungen att reta upp mig på männen ibland, särskilt som ung:-)
SvaraRaderaSexobjekt vill jag inte vara om det inte är Makens tankar om mig ;-).
SvaraRaderaMen en uppskattande blick,en komplimang piggar upp.
Medmänniska..Självklart!
Ja för mig är ju förstås kvinnan sexobjektet..och har inget emot att bli det jagade bytet heller hihi...
SvaraRaderaJag har inga problem med att vara byte heller emellanåt om jag bemöts med att vara medmänniska och jämlike.
SvaraRaderaVilket jag oftast gör och kanske just därför jag inte har något problem med att vara just ett byte... och det är ju en del som man kan ha i förhållandet och det är ju en skön känsla.... om du förstår mig rätt....
Kul att du kikade in hos mig!
Ha nu en trevlig fredagskväll!
Jodå, att vara sexobjekt inom familjen är väl trevligt för alla..jag avsåg ju främst detta att man inom yrkesliv och annat ofta betaktas som sexobjekt mer än att bli bedömd för sina kunskaper och yrkesskicklighet..
SvaraRaderaHej Anne-Sofie!
SvaraRaderaHär är en människa som sitter och skriver till dig och som känner sig som en medmänniska och som vill bli behandlad som det också i första hand.
Då tänker jag på det dagliga livet, ute i samhället och inte minst i yrkeslivet.
Oj, så väl jag minns de där "klapparna på rumpan" som man fick då och då på jobbet. Och de där "männen", som bara trängde sig närmre och närmre en själv när man stod och diskuterade ett jobb. Tills jag kunde höra hur de flåsade mig i nacken.
Och när jag var yngre, så hade jag svårt för att fräsa ifrån. Jag skulle ha gett dem en örfil, eller en knäspark eller en knäpp på näsan, tänker jag. I stället så kanske jag fräste av dem med en kort replik och stack iväg. Lite som "bättre fly än illa fäkta".
Jag önskar att mina döttrar kommer att uppleva en annan verklighet i sitt yrkesliv, fast jag tvivlar. Jag tror inte det har förändrats så mycket än i världen vad gäller det här.
För övrigt, om jag talar om en relation, då är det väl kul att få vara ett "byte". Antingen man nu är man eller kvinna. Att känna sig eftertraktad av någon som man vill vara eftertraktad av, det är ju bara underbart! Det är ju hur härligt som helst!
Kram
Anna-Karin
Anna Karin...jag känner igen din beskrivning. Jag upplevde ofta som ung, att männen inte "tog mig på allvar"...de ville gärna skämta bort allt och förefalla "trevliga" när jag ville vara allvarlig..
SvaraRaderaMina döttrar har tyvärr varit med om detsamma, men de har sagt ifrån direkt, på uppmaning av mamma:-))))
Kram.
Hej Anne-Sofie!
SvaraRaderaJag pratar också med mina döttrar om det här. Det är väl det man kan göra som mamma. Det är viktigt! Det är där förändringar börjar. Att ge vidare från generation till generation. Dela med sig av sina erfarenheter. Försöka öppna ögonen för det som man faktiskt själv kan förändra. Även om det är i en liten skala.
Kram
Anna-Karin
Anna Karin, ja dagens flickor är, tack och lov, mycket tuffare än vad vi själva var..
SvaraRadera