Barnen-vår framtid

Det är väldigt illa ställt på barnfronten idag...barnen idag kommer väldigt ofta i andra hand tyvärr. Tio timmar borta från hemmet är även de allra minsta barnen i många fall..det är en låång arbetsdag. Sen när föräldrarna kommer hem från sitt slitiga arbete så är de trötta..skall fixa mat..koppla av..ja när fasen har de tid med det viktigaste, barnen, egentligen?? Ett väldigt vanligt argument från det dåliga samvetet från oss föräldrar är ju detta. Det är inte mängden tid som är viktig, det är den kvalité den lilla tiden har, som räknas..jo pyttsan...undrar om de frågat barnen? De vill oftast bara att man skall finnas där, det räcker långt att när de har behov av sin förälder så finns föräldern där..liksom..och har både tid och ork..Javisst är jag inne på att någon av föräldrarna bör subventioneras för att kunna minska sin arbetstid..och det är INTE nödvändigtvis mamman som är den självklara kandidaten till detta!

Men det är ju tyvärr så i dagens samhälle, att männen har en högre lön och då väljer föräldrarna, utan att tänka på mer än de materiella värdena, att låta den som drar hem mest pengar..arbeta..givetvis. Kvinnan som har mindre betalt på arbetsmarknaden, blir automatiskt och utan större val egentligen, den som arbetar mindre..därmed får lägre pension osv..och så rullar det på..men barnen mår iallafall bättre och det är ju inte så illa det?

Det finns en oändlig mängd med videor på nätet där barnen somnar över sin mat...är det roligt eller??? Varför lägga upp något så sorgligt att beskåda till alla och en var? Lägger in ett skräckexempel...

http://www.youtube.com/watch?v=uvHNbeDObhc

Terror!

Det är ofta känsligt att tala om terror...Vad jag undrar över är om terror (ism) enbart är de hemska bombdåd och liknande som media ger oss en bild av? För mig är terror olika saker..bland annat så kan terror vara att förstöra för andra utan hänsyn till mänskliga rättigheter. Liknande det liv som kvinnorna och även männen för den delen, utsätts för i Afganistan under Talibanernas förtryck. Under taliban är kvinnorna förbjudna att jobba, ingen skolgång för flickor, osv. De blir dödade om de upptäcks lära sig alfabetet tex. de utsätts för piskning på allmänna platser, tortyr, skalpering, osv. Summariska rättegångar mot oskyldiga förekommer, nackskott, förföljelser, könsstympning, våldtäkter. Varför protesterar inte kvinnorna då undrar man? Det är förmodligen så, att allt blir helt naturligt om man lever med det, människan vänjer sig vid allt.

Man måste nog vara utrustad med en järnvilja och ett extremt starkt psyke för att göra något åt situationen ! Kan terrorism vara en familjemedlem som styr sin familj med järnhand? Notorisk misshandel av partner och barn och att utsätta dessa för psykisk tortyr, lidande och hot ja då blir de allra flesta ganska motiverade till vad som helst om tillfälle ges. Det händer ju ibland att alla i en familj dödas utom kanske en, vad har man då mer att förlora? Sitt eget liv? Men kanske det inte känns så farligt att dö, om man bara får chansen att ge tillbaka, att hämnas. Själv är jag i så fall också en potentiell terrorist. Nästan vilken far och mor som helst är det. Vad betyder ordet terror för er? Det kanske räcker med en alltför auktoritär chef? Men hur som helst, den dagen vi inte diskuterar och försöker att finna lösningar på olika problem runt om i världen och även i vår egna lilla värld..och eftersom media fortsätter att servera oss valda bitar ur sina nyhetsvinklingar, så har vi orsak att vara förbannade!

Relationer..nya tider..!

Betraktar man föräldraskap och relationer på lite längre sikt, så måste man nog konstatera att det är annorlunda nu är förr. Människan har väl i och för sig inte ändrat sig så mycket, det har däremot livsvillkoren och samhället. Ibland verkar det som om det vore ganska svårt för oss människor att hänga med i utvecklingen och svara på de utmaningar, som nya tider ställer på oss. Numera så är det en hel del människor som lever i enkönade relationer. På gott och ont för de ev. barn som inte har något val. De får finna sig i vad de vuxna finner bäst för sig själva. Men fastän vi nog försöker att vara modernare än våra egna föräldrar en gång i tiden var, så utgör den fostran de gett oss ändå för det mesta grunden för våra egna ställningstaganden. Antingen så att vi oreflekterat upprepar de normer vi själva fått, eller också att vi i protest mot vår egen fostran försöker ge en annorlunda bild av relationer än den vi själva fått. Vad gäller manliga/kvinnliga förebilder...så får våra barn den förebild av att vara en bra människa, som vi ger dom helt enkelt, ingen är egentligen en perfekt förebild, jag tror faktiskt inte att jag känner en enda. Även barnen är ju individer och har olika önskemål om hur de vill att saker och ting skall vara och fungera, men det är ju så, att de helt enkelt får ta vad de får....och de accepterar det...lätt..Det är nog vi vuxna som har svårare med acceptans..Krama om varann...vi är alla djur i vår herres hage:-)

Kan en man bli sextrakasserad?

Javisst kan de det!

Jag har själv sett många exempel på detta genom min långa erfarenhet inom vårdyrket. Det låter kanske underligt med tanke på att det är en kvinnodominerad arbetsplats..Eller kanske just därför..jag tror att många kvinnor blir som förhäxade av att det dyker upp fler och fler män inom vårdyrket;O)..det sexskämtas vilt...antydningar haglar i luften och tyvärr...om det visar sig att mannen ifråga är homosexuell...så blir det än värre..

Att definiera sextrakasserier är inte lätt. Det är alltid beroende av situationen och de personer som är inblandade. Om man har ett öppet och nära förhållande på arbetsplatsen så kanske sådant inte betyder något. Men på ett annat ställe kan det tas väldigt illa upp... och särskilt av de som bara jobbar tillfälligt..ex.vis under sommaren.
Men trakasserier är inte alltid sexuell och inte enbart riktad mot ett bestämt kön..Det kan också vara att någon går miste om arbetsuppgifter och beslutandemakt på diffusa grunder.
All form av mobbing eller trakasserier av olika slag är en sak som borde tas på allvar på varje arbetsplats. Ofta är det värst på sådana ställen där ingen talar om det, där sådant får förekomma i all tysthet. Det bästa är att ta upp det till diskussion, att bryta de tabun som finns kring de här frågorna.

DNA-register?

Det är många som tycker att DNA register i framtiden skall finnas på alla. Det kan ju göras enkelt med ett blodprov på alla nyfödda samt av alla som uppsöker sjukvården. Med tanke på de många ouppklarade våldsbrott som finns, så synes det mig som en strålande idé. Då kan våldsmännen raskt spåras, samt att det är utom rimligt tvivel om vem som står bakom de kriminella handlingarna. Kanske det tom. kan ha en avskräckande effekt på brottslingarna? Alla vi hederliga rättskaffens människor borde väl tycka att detta är bra, eller? Finns det nackdelar?

Självmordstankar

Vid sidan om traditionella självmordsframkallande omständigheter som alkoholmissbruk, psykiska problem och dålig kontakt med den sociala omgivningen och då främst den egna familjen..så finns det ytterligare faktorer..många som har stora ekonomiska problem har övervägt eller försökt begå självmord..många är de som lider av obesvarad kärlek..ensamhet...dåligt självförtroende..

Självmord är någonting vi av så kallad *medmänsklig hänsyn* brukar tala tyst om..kanske borde det inte vara så..säkert skulle många av oss må så mycket bättre om vi tillsammans gjorde fler gemensamma besök ute på detta osynliga hav av lidande.

I bought my love for money..

Varför förefaller så många människor att vara så rotlösa/rastlösa/misnöjda i dagens samhälle? Är det på grund av den alltmer sönderfallande familjebilden? Många mammor, många pappor? Eller har det att göra med att folk flyttar på sig oftare nu än förr? Eller att vi inte ger oss tid till samtal med äldre släkt? Kanske är det bristen av tid för kärlek och omsorg om varandra, av nära hudkontakt?

Vad tror ni?

Eller vi kanske inte är mer rotlösa nu än förr? Många av oss värderar också vår lycka efter tillgången på pengar. Vi drömmer om att bli rika utan eget engagemang, genom lottovinst eller liknande. Många tycker sig inte ha några pengar till att göra något kul för på semestern. Det är sällan tal om att man kan göra något roligt hemmavid, nej ut och resas skall det till varje pris, annars är man *fattig*

Att man har pengar till mat, husrum och livets nödtorft, det är liksom inget värt. Många ensamstående föräldrar har det förståss knepigt..det tror jag. Likadant med pensionärer och studenter men vi övriga gnäller vi med. Är varje dag en kamp för så många här i Sverige...egentligen? Vi har det de facto oerhört bra här i Sverige jämfört med många andra länder även om det kan kännas tufft för vissa. Men vi är väl ändå ett priviligerat folk, eller vad tycker ni? Klagar vi oftast i onödan? Mig själv går det ingen nöd på alls, även om det finns saker att önska.

 Dikt av G Fröding.

 Jag köpte min kärlek för pengar,

 för mig var ej annan att få

 sjung vackert I skorrande strängar,

sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen som aldrig besannats,

som dröm var den vacker att få,

för den som ur Eden förbannats

är Eden ett Eden ändå.

¨¨°º© ©º°¨¨°º©©º°¨¨°¨¨°º© ©º°¨¨°º©©º°¨¨°¨¨°º© ©º°¨¨°º©©º°¨¨°¨¨°º© ©º°¨¨°¨¨°º© ©º°¨¨°º©©º°¨¨°¨¨°º© ©º°¨¨°º©©º°¨¨°¨¨°º© ©º°¨