Populariteten hos namn förändras dock som bekant över tiden. Och det finns belägg för ett äldre svenskt bokstaveringsalfabet från 1900-talets början med mer tidsenliga namn:
Aron Bertil Cesar David Emanuel Frans Gustaf Harald Ivar Johan Kalle Lars Martin Niklas Olof Petter Qvintus Rudolf Sigurd Teodor Urban Viktor Wilhelm Xenofon Yngve Zakarias Åke Ärlig Örn. På den tiden fick flickorna ta hand om siffrorna - de benämndes från 1 till 9 som:
Anna Beda Cecilia Dora Ebba Fina Greta Hedda Ida, med Julia som representant för nollan. Sedermera övergavs flicknamnen till förmån för de mer förståeliga, mestadels bestämda formerna av räknetalen: Nolla Ett Tvåa Trea Fyra Femma Sexa Sjua åtta Nia.
Läs mera här:
Ha,ha ... ja, vad säger man? När jag jobbat där man måste bokstavera ibland eller när jag ringer till en affär t.ex så måste jag bokstavera min adress .... eftersom jag inte kan ramsan som du (*ler*) så tar jag till det namnet som kommer snabbast i mitt huvud ... och det spelar ingen roll om jag t.ex säger Å som i Åke för de skriver ändå O (som i Oskar fast jag säger Å som i Åke inte som i Oskar). Och nog blir det ofta K som i Karin, E som i Eva osv *skrattar*
SvaraRaderaHmm...där ser man :)
SvaraRaderaMan lär sig alltid ngt nytt.
Hur är det m dig?
Kram
Hej Anne-Sofie
SvaraRaderaJag gör som "TP", tar till det namn som ploppar opp i huvudet. Ramsan har jag aldrig lärt mig :-(
Kram
Susanne
Nej hörni...inte har jag heller lärt mig detta alfabet utantill, hittade det på nätet..
SvaraRaderaMin hemort fattar ingen hur jag än bokstaverar...
Lustigt! Min dotter och jag pratade om den där ramsan häromdagen! En gång i tiden kunde jag den och vissa namn sitter än idag, men inte alla.
SvaraRaderaMen visst har du rätt - Varför är det bara manliga namn?!
Ha nu en fortsatt skön sommar.
Kram